Ätstörningar

 

Jag "A" har valt att skriva om ätstörningar, det är stort problem i samhället. Det kan dom flesta personer hålla med om, ungdomar som börjar högstadiet drabbas mest.

 

När ett barn eller en ung lider av en ätstörning är tillfrisknandet en process som kräver hjälp av många olika professionella och också aktivt stöd från familjen.

En ätstörning kan antigen vara ett sjukligt bantande (anorexi) eller hetsätande. Enligt utredningar i västländerna lider 2-8 flickor av tusen av anorexi och lika många av hetsätande. Bland pojkar är sjukliga problem med ätandet relativt ovanliga.


 

Till anorexi hör aktiv viktminskning eller en stor kontroll av kilona genom begränsning av ätandet och rikligt motionerande. Iblans används vätskedrivande eller laxerande läkemedel för att sänka vikten. Den som lider av Anorexi upplever på känsloplanet att hon är för tjock, fast hon eventuellt på det intellektuella planet förstår att hon är för mager.

Vid hetsätande (bulimi) domineras tankarna av ätande och rädsla för övervikt. Anfallen av okontrollerat ätande följs ofta av kräkning. Den som lider av bulimi kan vara normalviktig. Vikten kan vara allt från under- till övervikt.

  Vanligtvis börjar anorexi under de tidiga tonåren, vid 12-16 års ålder. En liten del bantar redan före puberteten. Bulimi börjar därimot ofta under den senare delen av ungdomstiden.


 

Av anorexipatienterna lider fyra av tio av allvarlig depression någon dång under sin livstid. Både anorexi och bulimi hör ofta drag av tvångstankar om utseendet, måste alltid vara ren, koncentration problem. De här egenskaperna har en tendens att finnas kvar också efter att ätstörningen korrigerats.

Särskilt vid bulimi är personlighetsstörningar och missbruksproblem vanliga. De till vilkas symtom hör kräkningar och användning av vätskedrivande eller laxerande läkemedel, har betydligt mera psykiska problem än många andra. Självmord och annat självdeesktruktivt beteende är vanligt bland dem.


Vid anorexi slutar menstruationen och patienterna får estrogenbrist och benskörhet. Det verkar som om graden och tiden av magerhet och tiden som menstruationen uteblivit, har samband med hur svår benskörheten är. Hälften av alla anorexipatienterna har en ökad risk för benbrott. Också vid bulimi slutar onta menstruationen och patienterna har problem med barnlöshet. Störningen påverkar däremot inte bentätheten.


 

I den fysiska undersökningen av en patient med ätstörning ingår bland annat mätning av blodtryck och puls, samt att lyssna på hjärtat. Dessa undersökningar lompletteras av utredning av mat- och motionsvanor samt information om tidigare tillväxt.

 


Tiden då menstruationen börjat och framför allt den senaste vikten vid vilken menstruation var normal, är viktiga uppgifter vid bestämmande av vårdmål. Vid bestämning av barns och ungas målvikt används den genomsnittliga normalvikten som motsvarar patientens tillväxtkurva och längd. En långsam eller avstannad tillväxt berättar också om näringsbristens svårighetsgrad. Svullnad och torrhud kan tyda på undernöring, emaljskador på tänderna om tätä uppkastningar.

 

Ätstörningspatientens psykiatriska grundbedömning görs ofta inom grundhälsovården, men för att försäkra rätt diagnos bör särskilt anorexipatienter undersökas grundligt inom specialsjukvården. Samtidigt klarläggs om patienten har andra psykiska störningar. Man gör också en bedömning av den psykiska funktionsförmågan och utvecklingen, samt av störningarnas inverkan på den fortsatta utvecklingen.


 

Den psykiatriska bedömningen omfattar förutom intervju ofta individuella undersökningar och sammanträffanden med föräldrarna. När patienten är ett barn eller en ung i förpuberteten behövs också familjeundersökning.

Under bedömningsprocessen bygger man upp en samarbetsrelation, motiverar patienten och familjen för vården och försöker lindra ångesten. Målet är en interaktion där man tillsammans med patienten begrundar problemen.

Under intervjun är det bra att fråga noggrant om alla möjliga symptom, eftersom patienten inte nödvändigtvis berättar om dem självmant. För att följa med matvanorna kan man föra matdagbok hemma.


 
Att sätta sig in i patientens och familjens historia kan klargöra riskfaktorer i samband med ätstörningen. Man tar också reda på omgivningens möjligheter att stöda den unga. På basen av undersökningarna görs en vårdplan och ett vårdkontrakt upp tillsammans med patienten och föräldrarna.

 
Ungefär hälften av anorexipatienterna tillfrisknar, en knapp tredjedel fortsätter att ha symptom och hos 10-20 procent blir sjukdomen kronisk. Hos de flesta av anorexipatienterna återkommer menstruationen inom cirka ett halvt år efter att målvikten nåtts. Bentätheten är fortfarande mindre och risken för benbrott större än hos friska jämnåriga. En svår anorexi förkortar också livslängden som vuxen.

Risken för att anorexin skall återkomma är större under graviditet. Därför är det bra att noga överväga en eventuell behandling mot barnlöshet. Under graviditet och barnsängstid bör mamman följas med noggrannare än vanligt.


Hos bulimiker är graviditeter ofta oplanerade. Depression förekommer ofta efter förlossningen.

Bulimi uppträder i perioder. Då uppföljningen är tillräckligt lång ökar antalet utan symptom och ungefär hälften tillfrisknar. Kräkningar i slutet av vården försämrar långtidsprognosen.


- Ätstörningar bör upptäckas i ett tidigt skede. Här har skolhälsovården en viktig uppgift.

- Om ätstörningen fortsätter bör den unga snabbt vägledas till undersökningar på ett ställe där man är insatt i vården av störningar.


Hoppas att ni har fått lära er lite om ätstörningar och dess problem, har någon av dina vänner kanske någon ätstörning, kontakta då sjuksköterskan på din skolan. För somsagt kan man dö om man blir för undernärd, ta vara på din kropp och ät iallafall dom tre viktigaste målen , varenda dag. Frukost, Lunch och Middag. Sluta små ät, ta ett äpple eller en frukt att tugga på om ni är sugna på något. Nyttigare och bättre för tänderna.

 

  Med vänlig hälsning
"A"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0